En komet kommer att slå ned och utplåna allt liv. Den upptäcktes försent och det finns nu inget sätt att rädda jorden. Alla kommer att dö.

Det är en tragisk bok. Ingen lycklig bok alls. Varje kapitel räknar ned hur lång tid det är kvar tills kometen kommer. Och den kommer.

Jag gillade berättelsen, hur olika personer reagerar olika när deras liv kortas ned så rejält. Man följer två ungdomar, men får även se hur deras familjer och vänner och andra runt dem påverkas. Det är mycket som händer, mycket mörker. Men det finns även en del ljus, kärlek och vänskap vilket ändå gör den här boken som har ett sådant mörkt mål en del ljus.

Det enda jag kunde klarat mig utan var kärleken. Hemsk kommentar? Kanske. Men alltså inte kärleken till vänner eller familj utan att det trycktes in en ungdomlig romans mitt i allting. Den behövde inte vara där och berättelsen hade kunnat blivit stark ändå utan den. Men jag förstår att många ungdomsberättelser vill ha det elementet, men jag klarar mig utan det i en hel del berättelser, och här hade man kunnat göra en djup och vacker berättelse om människans sista dagar utan att kasta in en random romans.

Jag gillade mysteriet med Tilda. Hade gärna haft ännu en synvinkel. Att man hade följt hennes resa från hur hon levde istället för att hon endast var en passiv röst, berättad ur andras synvinkel.

Boken passar väldigt bra idag i corona-tider. De pratar om tomma gator, att folk slutar jobben och en del stänger in sig i sina hem, andra festar konstant. Ibland blev jag snurrig och kom inte ihåg vilket som tillhörde boken och vilket som var verklighet. Så det var intressant.