Natsuki Sasamoto är elva år gammal och bor tillsammans med sin syster och sina föräldrar. Utåt sett är allt helt normalt men i själva verket är Natsukis liv ett veritabelt helvete. Systern är elak, mamman utsätter Natsuki för systematisk mobbning och pappan är en passiv toffel. Som om inte det vore nog tvingas hon till förnedrande övergrepp av en vuxen man men blir inte trodd när hon försöker berätta om det. Natsuki flyr in i ett slags fantasi- och drömvärld där hon gifter sig med sin kusin Yuu som hon är förälskad i och drömmer om att flytta till Popinpobopia, den planet som hon föreställer sig att hennes älskade gosedjur Piyyut härstammar ifrån. Nästa gång läsaren träffar Natsuki är hon 34 år gammal och har ingått ett resonemangsäktenskap med en man som liksom hon själv har haft en dysfunktionell uppväxt. Tillsammans med honom och sin kusin Yuu bestämmer hon sig för att skapa ett eget litet samhälle, bortom de normer och regler varken hon eller de två männen förstår eller vill vara en del av. Jordbor är en allvarlig och sorglig roman, skriven i ett naivistiskt och medvetet entonigt tilltal med en stil som kanske kan liknas vid, eller åtminstone beskrivas som, ett slags japansk magisk realism.
Publication Year: 2018
No posts yet
Kick off the convo with a theory, question, musing, or update
Your rating:
I'm sorry to say I did not finish this one. 100 pages in, and I had to stop reading. I knew from the blurb that the main girl would experience sexual abuse from her teacher, but I had no idea how detailed it would be. It made me so uncomfortable that I still am gagging from it. It was awful to read. Her whole life was pretty miserable, with her mother always calling her names and abusing her verbally, but that I could kind of handle, having to read about her teacher doing awful things to her and her mother not believing her was too much.
I'm still counting this as having read it, but I guess it's half a lie since I did not read all of it. But I can't read anymore.