Dave Pelzer hade en vanlig barndom till dess att han var fyra år. Han följde med mamma och bröderna till parken och hade picknick. Hans mamma läste sagor för honom innan han skulle sova, och han hade vänner. Vad som hände sedan, hur det kunde gå så snett, det går inte att förstå. Plötsligt en dag var Dave värdelös, i sin mors ögon. Ingenting han gjorde var bra och allt som skedde skulle han bestraffas för. Det är sådana sjuka saker att berättelsen stundtals får en att känna att ”det här måste vara fiktion”. Vilken mamma tvingar sitt barn att svälja såväl diskmedel som aceton? Vilken mamma tvingar sin lille son att bränna sig på vedspisen till dess att det börjar lukta bränt kött i hela köket? Det gjorde Daves mamma, bland alldeles för mycket annat. Och det värsta var att Daves pappa såg på och lät det hända.